en bra och dålig helg kan man säga. nästan bara bra
ch och bockarna med glipan i fredags, min första fredagsutgång och den kudne inte blivit bättre
omladdning för lördag och med en tanke att gå ut med helen, blev inte riktigt som det var tänkt men efter lite prat. slutet gott allting gott!
alltid bakom dig.
men jag och iris röjde på dansgolvet som vanligt, och nu väntar jag på en ny omgång på brunnslocket ute i baldra för massa nödvändigt prat. faktiskt.

många frågar om jag inte är lite ledsen över att "vissa", vi kallar det så. jag iallafall. itne blir som jag tänkt mig.
man spanar och sen helt plötsligt kommer det som ett slag i ansiktet att aset (nej förlåt, du är inget as alls) har kött på benet om man kan säga så. klart jag kan! allt går bara man vill, som jag säger. nej det är jag faktiskt inte. life is a bitch, det måste man lära sig leva med.

om man tittar tillbaka, undrar jag om jag om jag faktiskt någon gång kommer kunna släppa helt
min förnekelse period fortsätter och jag påstår fortfarande att jag inte saknar eller vill mera.
kanske är det så. kanske inte.
jag ahr en chans till att ta reda på det. inte för att det kommer hjälpa så mycket. eftersom det itne är upp till mig.
jag vet inte, jag vet ingenting hur jag vill med något elelr någon

jagv et att jag ahr världens bästa familj
världens bästa kompisar som stöttar i vått och torrt
utan tvekan världens bästa hund (som föresten aldrig tänker lämna mig ensam på jorden)
världens bästa häst. hästnörd ända in i själen!

som en liten sammanfattning. jag har det faktiskt skit bra. man får gnälla över sånt här har jag hört. men det vill jag itne göra längre. jag har allt jag behöver, eller behöver man mer?
den som lever får se

/m