att ta studenten är ta mig tusan som att gå på plankan,
med alla lärare man haft genom åren i står på land och ger mig en stor spark i baken samtidigt som de hånskrattande skriker "Hoppa då snorunge, nu får du klara dig själv!"
Ja tack för det,  tänker man och längtar tills skolan är över,
nä herregud. jag vill ha mitt studebidrag varje månad, jag vill ha prov och en skola att hänga i igen.

känner mig som en liten fis i rymden
kontokortet är tömt
jag bor hemma
bilen behöver tankas
jag jobbar två timmar om dagen.

är jag verkligen vuxen nu?
jag bakade faktiskt muffins idag, det är väl inte fy skam, eller?

/m