jag var i stallet för första gången idag, det har snart gått två veckor
bara ta mig in i stallet tog emot på alla sätt som går, benen gick bara inte framåt
grät mig igenom varje sekund, men jag tog mig upp på hästryggen.
fast det gjorde ont, små saker gör ont så otroligt mycket.
när jag tittade i spegeln i ridhuset tyckte jag att jag såg bobby. insåg snappt att jag hade fel och bröt ihop totalt.
jag får inte han tillbaka. hur mycket jag än hoppas.

smärtan jag känner är nog svår för många att förstå, det är ju "bara en häst"
men inte för mig, han var min bästa vän, hur sjukt det än kan låta.
han var min bästa vän som nu är borta, som jag har såg ligga livlös.

your not where I want you to be