Ibland vet jag inte om jag borde vara glad eller ledsen?
Ska jag ta livet med en klackspark eller sitta inne och vänta på bättre tider?
Hästen går asbra och jag håller på att lära mig köra bil.
Men jag saknar min syster så det gör ont och så kommer jag inte få träffa henne fören i augusti
och som ett extra minus på det så kommer troligen mamma och pappa få träffa henne före mig bara för att jag åker dit så sent.. det suger. jag ville ju vara först att få träffa henne..
jag är ledsen och arg över någonting som egentligen inte angår mig
jag är ju ingen sån, så det borde inte kännas. men det gör det
han har fått mig att fastna i klistret och nu vet jag inte hur jag ska låtsna härifrån.
är det någon som vet botemedlet mot sånt här så jag jag öppen för förslag..
går det att trolla bort, eller försvinner det om jag försöker tänka bort det?
är det svartsjuka?

/m