det börjar kännas att du är borta nu
fast inte riktigt
jag pratade om dig med helen igår
hur det känns som du ligger och sover någonstans där jag inte kan se dig
att när jag sitter i vardagsrummet eller på mitt rum så sover du i köket under tvn
där du brukade sova
och när jag sover ligger du som vanligt brevid min säng och väntar tills jag somnat så du kan gå ner sen
eftersom du brukade tycka det var för varmt att sova i mitt rum, men stannade endå bara för att vara min trygghet, min beskyddare
det har du altid varit, och det kommer du alltid att vara
jag kommer aldrig glömma dig
eller någonting vi gjort tillsammans
jag saknar dig ravelli



du fattas mig♥

/m